Min svärmor är här och hälsar på, så i lördags eftermiddag gjorde vi en liten spontantripp ett par timmar norrut. Mot den danska lilla staden Solvang och sedan Santa Barbara. Det här Solvang är ju alltså ett väldigt speciellt ställe. Ser ut som en liten dansk by på många sätt. Med Smörrebröd och öl och väderkvarnar och allt stereotypt danskt man nu kan tänka sig. Ett gäng danskar flyttade visst hit tidigt 1900-tal och bestämde sig för att ta hemlandet med sig. Och amerikanska och kinesiska turister i klasar som går och tittar på spektaklet i hela sin knasighet. Barnen övertalade oss att hyra en sådan här trampcykelbil. Och när vi satt på den där med Farmor Anita och hunden också kände jag väldigt tydligt att jag förstår varför våra kompisar kallar oss Cirkus Blankens. För det är ett jävla kaos runt oss alltså. Ungar som klättrar åt vitt skilda håll. Det låter och tjoas och sjungs och håller på och ingen har riktig koll på något, och jag där mitt i som desperat försöker ha koll på allt. Plötsligt hoppade hunden ur sätet där i fram och blev hängande i kopplet runt halsen - hur fan bromsade man den här helvetescykeln igen? Anita tog hunden med sig och klev av. Det gjorde saken något lättare men det är fortfarande ett under att vi överlevde och inte cyklade ihjäl hela familjen. Väldigt märkligt ställe. Men ganska kul och nästan lite mysigt ändå. Här försöker vi ta en familjebild. Oklart varför ingen, noll personer, tittar i kameran. Och Goldie då. Tänker kanske ibland att livet som herrelös uteliggarhund kanske inte var så tokigt ändå. Stackarn. Vi åkte vidare mot Santa Barbara. Så vackert här uppe. Efter den regniga vintern är bergen och kullarna grönlummiga och blommorna exploderar i färger över marken. Tog in på ett ganska slitet men gulligt motell. Ägnade sedan söndagen åt det absolut bästa jag vet. Gå in i tyst och lugnt läge på stranden. Lyssna på vågorna och känna solen mot huden. Se när ungarna leker och är uppslukade av sitt. Det finns inget bättre för mig. Systrar. Ingen känner dem som de känner varandra. Vi blev hungriga och drog vidare till ett strandcafe och åt fish tacos och drack en kall öl. Jäkla sjå och jäkla lycka på samma gång att ha en två-åring i familjen. Men jag tror han känner som jag för att vara nära havet. Något händer i oss. Han blir from som ett lamm och lycklig och lugn så fort vi är på stranden. Lille pojke. Så väldigt, väldigt glad att han kom till oss.
