Med den här bilden vill jag illustrera min mentala status just nu. Det här med att vara fullproppad med gravidhormoner alltså, herrejävlar vad det ger en skinn på näsan. Vilket är ett ganska så milt sätt att formulera att jag har nära till att bli ganska så bitchig - snabbt. Inte privat så mycket som i jobbsammahang. Jag mailar dagligen folk och förklarar att jag INTE TOLERERAR både det ena och det andra, sätter mig på tvären och ACCEPTERAR helt enkelt inte saker hur som helst. Grejer jag i vanliga fall mest kanske bara hade suckat och jaha-at mig över och sen bitit ihop och fixat. Men inte nu inte. Inte nu när jag blivit ett gravid-rivjärn som tydligen vet exakt hur jag vill ha allt, och blir det inte så blir jag ett MONSTER! Och jag vet faktiskt ärligt talat inte om jag överdriver nu, eller om det verkligen är så här. För självinsikten är precis som ödmjukheten som bortblåst. Hoppas detta är en fas och att jag snart går in i det där blida, vaggande, kanske något mer gråtmilda och moderliga stadiet - för även om jag på ett sätt gillar att vara lite mer bestämd och inte så satans jävla undergiven som jag i vissa sammanhang ibland kan bli, så är det läskigt att inte riktigt känna igen sig själv. Om jag kunde komma ut på andra sidan och vara någonstans mittemellan dessa två så här i mitten av livet - det vore kanske egentligen det allra bästa. Ska bara hitta avstängningsknappen på monsterdelen och behålla rivjärnsbiten först bara.
