Vad jag har gjort idag? Åkte tidigt på morgonen och tog cellprov hos gynekologen (kan meddela att det heter PAP smear på engelska, var körigt att förklara vad det var jag var ute efter när jag ringde och bokade tiden). Klappade mig sedan högljutt på axeln för att jag varit så duktig och bockat av den där grejen som så lätt hamnar väldigt långt ner på att göra-listan. Så jag passar på att påminna er: Ni gör väl era cellprovtagningar va? Sedan skulle jag sätta mig med datorn var det tänkt, men på väg hem ringde de från skolan och sa att Rio var mystiskt sjuk. Hon har ätit dåligt de senaste dagarna och varit lite slö och trött - och nu låg hon blek och energilös i klassrummet istället för att leka med sina kompisar. Sånt där gör mig fullkomligt livrädd. När det liksom inte finns några symptom, utan man liksom bara märker att något är knas. Pallade inte att vanka runt hemma och oroa mig, och eftersom barnens läkare inte hade någon ledig tid rekommenderades vi att åka till akuten i stället. Där konstaterades öroninflammation och jag jublade över dessa glada nyheter. I min skenande fantasi var det något mycket värre på gång med den lilla bleknosta håglösa människan som satt som en apa i min famn. Åkte hem. Tog en portträttbild med Johanna till Blankens Swanberg-podden som det nu ska skrivas om i en tidning minsann. Bonnie kommer hem från skolan. Det plingar på dörren och utanför står en mycket känd skådespelerska och berättar att vi är grannar och att vi har barn i samma åldrar. Ungarna börjar leka (utom Rio som ligger i sängen och är ynklig) jag och mina nya skådespelarbästis dricker äppeljuice och pratar och innan hon någon timma senare går hem har vi bytt nummer och hon kallar mig sin "friend". Bonnie envisas också med att gå runt och fota kvinnan och jag skäms ihjäl och får för mig att hon tror att det är jag som sagt till Bonnie att ta de där korten. Johanna tror för övrigt att min nya "friend" bara är ute efter att få med oss i en mycket speciell Tom Cruise-sekt som hon tydligen tillhör. Och kanske har Johanna rätt. Bonnie frågade efteråt om inte jag kunde tänka mig att "bli lite mer som vår granne?" - den dragningskraften alltså.
