Ni vet hur det är de första dagarna av en utlandssemester. Aldrig är man så full av energi och positiva tankar. Man liksom bara späckar dagarna med hur mycket kul som helst och känner att man ändå orkar mer. Trots jetlag och alldeles för lite sömn. Det är nog lite där vi befinner oss just nu. Med rätta bör kanske tilläggas. Eftersom vi vaknat rent okristligt tidigt nu de två första dagarna, började jag den här dagen med en skön joggingtur runt sydspetsen av Miami beach. Man känner sig ju nästan äckligt hurtig av att äta frukost klockan sju och då redan ha en stadig löprunda bakom sig. Full av energi och positiva tankar som sagt, hrm, hrm. Får väl se hur länge det varar. Bonnie är märkligt intresserad av att gräva. Hela vintern har hon hoppfullt suttit i den övesnöade isiga lekparken med sin spade och skopat ner hårda kockor i hinken. Nu, med hela Miami beach runt knuten är det förstås som en ofattbar dröm att kunna lasta sand hit och dit i timnar. Och göra sandslott! Äsch. Hörni. jag får inte riktigt till något vettigt här. Är nog rätt jetlaggad jag också. Känner mig liksom helt... långsam. Eller också är det semestertempot som kickat in ovanligt snabbt. Jag får be att återkomma inom kort. Då förhoppningsvis med något mer kärnfullt att säga. P.S Jag kan inte låta bli att äckla mig lite här, men jag måste ju nämna: 50 graders temperaturskillnad. 25 minus på väg till Arlanda i söndags. Och här: bikiniväder. Man tinar liksom upp. Det känns faktiskt så. Som att man plötsligt blir mjukare i kroppen och axlarna sjunker ner från det uppdragna läget vid öronen till vanlig plats i stället.
