Jag laddade ned och lyssnade på Klara Zimmergrens sommarprat om längtan efter ett barn och den fruktansvärt slitsamma färden mot att - kanske, kanske, kanske en dag - nå dit. Eller inte. Och då den plågsamma insikten om att nej, det kommer inte gå. Det blir inget barn. Jag tänker ofta på och pratar då och då med mina kompisar om vilken jävla tur vi haft som lyckats få barn. I mitt och Pers fall var det inte ens planerat. Inte första gången i alla fall. Jag inser hur jävla provocerande det måste vara för dem som får bära omkring på ångesten att vilja men inte kunna få det man allra mest vill ha. Fy fan. Så. Om ni inte redan gjort det, lyssna på Klaras sommarprat. Tänkvärt, klokt, vackert och roligt på samma gång!
