På förekommen anledning och för att jag i en kommentar i fotbollsinlägget sade att jag alltid står på tjejernas sida, vill jag utveckla det här lite. Vi kvinnor får kämpa hårdare än män för det vi vill ha. Vi måste bevisa oss mer. Vi tar mer skit och accepterar rysliga arbetsförhållanden och kassa löner på ett sätt som män inte behöver göra. Vi arbetar mer men får mindre. Dessutom lever vi i en värld där männen har makten, där kvinnor kuvas och på vissa platser tvingas leva under närmast husdjurslika förhållanden. Och i Sverige är det inte mycket bättre. Kvinnor får sämre vård och är underrepresenterade i affärsvärlden för att inte tala om alla de där mer subtila signalerna som visar att det är en mans' world vi lever: hur vårt språk ser ut; människa, man, brandman, hur mycket mer pengar som investeras i "manliga" intressen, som till exempel herrfotboll. Medan man suckar åt damfotbollen för att den är tråkig. Undrar just hur "tråkig" herrfotbollen skulle vara om den omsatte samma belopp som damfotbollen? Utan att vara något proffs eller ens kunnig på området, får jag känslan av att i paritet med hur mycket pengar damfotboll respektive herrfotboll kostar i utgifter för spelare mm, så är damfotbollen sjukt mycket bättre. Mer bollresultat för pengarna på damsidan, eller? Så. Det är därför, tjejer som vi måste vi hålla ihop. Därför är det inte männen vi ska fjäska för, utan varandra. Det enda sättet dessa för oss ogynnsamma mönster kan förändras på är om vi gör det. Det kommer aldrig prioteras eller se annorlunda ut om inte vi tillsammans ser till att det blir så. Det är därför vi inte får lägga vår energi på att konkurrera med varandra, utan se våra olikheter och åsiktsskillnader som styrkor. Det är därför vi alltid ska hjälpa varandra, vara vid varandras sida och se det bästa i våra väninnor och systrar. Och ändå stör jag mig på tjejer som koketterar med fotbollskunskap för att plocka poäng hos männen, tänker ni. Jag borde inte skrivit tjejer. Jag borde skrivit dem, för det finns säkert män som gör samma sak. Jag menar att man kan få störa sig på vissa beteenden, utan att för den sakens skull störa sig på ett helt kön. Bara för att jag har den grundläggande inställningen att alltid hålla heja på tjejerna, betyder inte det att jag är fullkomligt okritisk till allt kvinnor gör. På samma sätt som att jag älskar mitt 22-åriga jag, även om jag stör ihjäl mig på vissa saker jag brukade säga och göra då. Och som att jag alltid älskar min man, även om jag kan bli tokig på vissa saker han hittar på. Hur som helst. Det är här är så viktigt för mig. Så viktigt för oss. För det är oss det handlar om, och hur mycket vi än skulle vilja kan vi inte lägga ansvaret och hoppet om förändring på någon annan. Det jobbet måste vi göra själva.
