Idag träffade jag Erika, som är präst och den andra tjejen som vann tävlingen, när hon blev bortskämd med pimpade naglar och ansiktsbehandling hos Naglar på Fridas. Jag tror ni minns henne. Det var Erikas tävlingsmotivering som fick våra hjärtan att värka för några veckor sen. Hon berättade om Det Ofattbara. Det Onämnbara. I vintras gick hennes och hennes mans lilla son bort i plötsligt spädbarnsdöd. Jag vet inte hur det är för er, men hemma hos oss har vetskapen om det här brutala fenomenet i det lilla livet varit för jobbigt att ens prata om. Så klart man vet att det kan hända. Men man vill ändå inte ens ta orden i sin mun. För Erika blev det verklighet. Efter att våra naglar lackats hamnade vi i soffan och pratade en stund. Man tycker att det borde vara en omänskligt svår uppgift att ta sig igenom något sånt här. Men Erika, modig, stark och mycket klok menar att man ganska snabbt inser att det bara finns två val. Två möjliga vägar att gå: Att dö. Eller att leva. Trots mörker och ofattbar sorg valde hon det senaste, och hon hoppas att den lille förstfödde en dag får ett syskon. Jag hoppas att ni vill göra som jag och sätta in en liten slant till Spädbarnsfonden. Med mer forskning knäcks kanske så småningom gåtan med plötslig spädbarnsdöd.
