Ibland den senaste tiden, så känns det som att jag nyss vaknat. Klivit ut ur en småbarnsbubbla och sträcker ut mig och det känns så skönt. Älskar förstås mina barn och att vara med dem, men herregud vad jag njuter av att med en helt annan självklarhet än för bara något år sedan, prioritera mina egna behov. Känner mig mindre präktig, mer kul, mindre trött, lite röjigare, mindre uppslukad av barnens liv. Någon som är med mig här och känner igen... frihetskänslan? Det var underbart att leva i den där lite dimmiga symbiosvärlden med barnen när de var mindre, men herregud vad jag är redo att ha mig själv, mina prioriteringar och det som är viktigt för mig tillbaka. Njuter så av det just nu! I linje med detta och att jag börjat rida igen, har jag lagt till ännu en sport på agendan. Började spela tennis i september, nu spelar jag tre timmar i veckan med en långsam och försiktig utvecklingskurva. Älskar det så mycket! En gång i veckan spelar jag och Per tillsammans med en tränare - är så oerhört kul att ha ett gemensamt och helt nytt intresse tillsammans med honom också!
