Rådande bloggtorka beror på flyttkoma. Lasset gick i fredags morse och sedan har det burits kartonger och satts upp hyllor från morgon till kväll. Det känns som om jag kommit till himlen. Som att det är helt sjukt att just vi lyckats få tag i Världens Finaste Hus. Även om jag natten innan vi flyttade låg vaken och sen strosade runt i lägenheten ett par varv. Kikade ut över takåsarna som låginbäddade i en nattblå himmel och undrade hur vi tänkt när vi bestämde oss för att lämna Södermalm. Det var så fantastiskt vackert. Men vid nya huset kryllar det av vitsippor och igår gick jag och Bonnie på promenad längs med vattnet. Hon pep av glädje över att kulta runt bland fjolårslöven och klättra på stenarna i skogen. Det är inte alls illa det heller. Var sak har sin tid som Bonnies fina förskolefröken Susanne sa när jag dryftade min flytta från city-separationsångest med henne härom dagen. Att packa in kläderna i nya fina garderoben tar tid. 16 fulla flyttlådor med kläder, skor och accessoarer blev det. Och det var alltså bara mina grejer. Per ingick akut chocktilltånd över insikten om denna massa, och jag blir värsta fjortisen och försvarar mig. Ah määäääääh, det är ju mitt jobb juuuuuuuuuu. Men nu jäklar ska det rensas. Igen. Tyckte ändå att jag plockat ur bra inför flytten. Men tydligen inte tillräckligt. Jag vill fortsätta ha det så där fint och prydligt som det börjar bli nu. Knökar jag in de fyra kartonger som är kvar kommer det bli pintjockt rörigt och ändå omöjligt att hitta de där kläderna jag ändå kan ge bort. Hör ni att jag håller på och så att säga live-övertygar mig själv här och nu?
