Hörni. Nu släpper vi snacket i förra inlägget. Konstaterar att alla funkar olika och att det är allas och envars ansvar att vara en så schysst och snäll människa man kan. Så ofta man pallar. Hur som helst. Jag är en sorten som älskar när det händer grejer och idag har jag minsann fått mitt lystmäte mättat på aktivitetsfronten. Så här har min fantastiskt trevliga dag sett ut. I punktform. Radiosändning mellan 06.00 och 10 och efter det ett par timmars jobb på redaktionen. Piper från jobbet för att hämta upp Bonnie, hon somnar i vagnen, jag köper en foccacia som jag äter så att smältosten flyger i smulor åt alla håll medan vi promenerar mot Naglar på Fridas för att träffa fantastiskt trevliga molekylärbiologen och tävlings-vinnaren Martina. 14.30 Landar hemma igen och leker med Bonnie i hennes prinsesstält som hon fick av morfar som var här och hälsade på i helgen. Varvar med städ, plock och tvätt. 17.00 Per kommer hem, och strax efter detta händer något smått otroligt: VI somnar alla tre i sängen. Mitt på dan. Tillsammans. Bara så där. Fantastiskt skönt. 18.30 Realeasefest för Andreas Carlsssons bok Live to win - Låtarna som skrev mitt liv påFredsgatan 12. Mingeltrivsel och snittar till trots tröttnade dock Bonnie på uppståndelsen fort och vi lämnade platsen efter någon halvtimma. Per och Bonnie åker hem, jag hoppar in i en taxi och åker med den till inspelningen av Tinas cook-along där och jag Anders Timell med flera får sitta i smakpanel och smaska i oss av kvällens goda meny som lagades av inga mindre än just Tina tillsammans med men ljuvliga blogg-granne Pernilla Wahlgren. Sedan taxi hem, och efter lite kvällsprat med min fina, bästa man är det nu hög tid för läggdags. Mitt aktivitetsbehov är mättat för flera dagar framåt. Nu ser jag fram emot en slappartisdag.
