Vi har ingen tv inkopplad än, men för att ändå få till någon slags tv-kväll kom Per hem igår med en minibox Jennifer Aniston-filmer (och gjorde i och med detta även stort nummer av alla tuffa action-filmer han inte valt. För min skull. Yeah right. Alla män smygälskar romantiska komedier, något annat kan ingen få mig att tro). Vi kröp ner i sängen pinsamt tidigt och drog igång The object of my affection som var en trevlig film (fast det där ska ni ta med en nypa salt, min filmsmak är, ska vi säga "opretentiös") men framför allt en alldeles underbar fest i härligt 90-talsmode från den senare delen av decenniet. Den där lejongula nyansen på den översta bilden är ju nästan löjligt het, inte minst till hösten. Är det inte intressant hur modecyklarna nästan alltid återvänder med lite dryga tio års mellanrum? Det är den tids som krävs för att en färg, en stil eller en detalj ska gå från helhet till råtöntig till ingenting till helhet igen.
