När jag bad er tipsa om vad jag skulle skriva om igår, undrade någon i kommentarsfältet vad jag ska göra nu när jag slutat på Perfect day? Vet ni vad det läskiga men ärliga svaret är: Jag har ingen aning! Absolut ingen aning om var jag kommer landa. Men ändå finns det en slags plan. Om ett par veckor åker vi till Kalifornien där vi hyrt ett hus ett tag. Förra nyårsafton (alltså när 2011 blev 2012) bestämde jag och Per att vi var sugna på ett äventyr i livet. En resa. En ny plats. En omskiftning. Vi har väl båda alltid haft inställningen att barn och familj inte är något som behöver vara ett hinder för ens drömmar och planer, utan snarare en grund och en trygghet som får oss att våga mer i stället. Och allt det där är lätt att säga, men rätt så mastigt att fokusera på när man vill göra verklighet av sina drömmar. Det finns ju så väldigt många hinder i vägen. Men så påminns man om att det bara är ett ynka liv man fått, och om man har någon dröm eller idé som ligger och skvalpar där inne är det nu och inte på andra sidan graven det är läge att testa den. Yrkesmässigt har jag spretat omkring som en galning de senaste åren. Jag har skrivit böcker, stylat modejobb, varit radioredaktör, castat tv-deltagare, bloggat, varit innehållspoducent och donat med lite av varje. Det har varit underbart kul och utvecklande, och det har verkligen gett mig en chans känna hur jag trivs. Och hur jag inte trivs. Och med det i ryggen känner jag nu att det är läge att landa aningens. Smalna av och sluta göra saker bara för att jag blir så glad och tacksam när någon frågar, och börja utgå mer från vad jag faktiskt kan. Och vill. Det låter ju förstås superluddigt det här - men det finns som sagt en plan, även om den inte är helt spikad än. Och jag lovar er att ni längs med vägen kommer få veta allt som händer och hur det blir. Ni får bli mina medresenärer och förtrogna i det här. Så håll tummarna för mig och för oss nu när vi tar det här kittlande hoppet mot drömmen om att fylla livet med äventyr.
