I takt med att den där lilla livgivande nyansen i fejset från sommarens sol försvinner, blir jag mer och mer, tja - ska vi säga desperat? - efter små, små detaljer som gör att man känner sig mer vid liv. Inombords kan man ju vara hur glad som helst, men så kollar man sig i spegeln och ser något slags trött morsaspöke. Och värre lär det väl bli. Jag har skaffat lite nytt smink, har plötsligt gärna dramatiskt läppstift - och ägnar konstigt mycket tid åt naglarna. Jag vill ha maffiga klor, och tänker skaffa OPI-lacket Baby its a choal night så fort jag får en sekund över. Är också smått besatt av guldnaglar just nu.
