Vissa dagar kommer hemlängtan och klipper till som en melankolisk utandning som lägger sig som ett nät över vardagen. Oklart vad det är jag saknar egentligen. Drömmar om varma, trygga dagar i stugan kanske, men de hade jag ju ändå inte precis haft tillgång till i Sverige nu, så jag lurar kanske mig själv. På onsdagarna när tjejerna är på gymnastik åker jag, Remy och Goldie till Lake Balboa. Vi går ett varv runt sjön, eller ja, Remy cyklar förstås som vanligt, köper en glass och har det mysigt. Idag eldade någon en vedbrasa nere vid vattnet, och någon annanstans var det någon som grillade. Dofterna ihop med de från det stilla vattnet i dammen som påminde mycket om den där mättade somriga doften från en svensk insjövik gjorde att det nästan för ett ögonblick kändes som att jag var i Sverige och att det var sommar. Det kändes fint och lite sorgligt på samma gång. Den där melankonin inför Sverige kan göra mig helt otroligt ledsen stundtals. Att mina barn inte har en relation till Den blomstertid nu kommer, och tycker att Dr Seuss är mer intressant att läsa än Astrid Lindgren, får mig ibland att vilja packa och dra hem direkt.
