Tänk att man kan ha barn som är så väldigt olika? Är det kanske för att när den ena väljer att vara högljudd och gapig så blir den andre lugnare för att det är platsen som finns kvar och man ändå inte orkar hålla på och tävla om rampljuset så det blir enklast så helt enkelt. När Bonnie är den som håller låda och kräver service och underhållning och förväntar sig att alltid få vara i centrum och är en social fena, är Rio lugnare, mer självständig och självgående mer avvaktande och mer känslig. Även om de förstås har mycket av varandras drag också - är det så tydligt att de "äger" vissa roller och egenskaper före den andra. När det gäller Rio är jag så otroligt imponerad av hennes sätt att aldrig förvänta sig att någon annan ska lösa problemen - hon fixar det själv! Idag när hon varit hemma hela dagen, det är den judiska högtiden rosh hashanah och de flesta skolor är stängda, hittade jag henne först högst upp i en bokhylla - mycket oklart hur hon lyckats klättra dit - på väg att ta ner några spel hon var på jakt efter. Lite senare på eftermiddagen var det någon som stökade något väldigt i köket. Ingen fick komma dit för det var "big surprise" på gång. Sedan ropade hon med sin lilla röst och jag och Bonnie bjöds på fruktsmoothie och grahamkex som hon dukat fram med bricka och servetter. Även här oklart hur hon fått ner och fram allt. Jag kan förstås bli tokig på att hon sällan frågar om lov eller bryr sig så mycket om svaret om hon nu faktiskt skulle ha frågat - men sur på henne blir jag ändå sällan, för det här drivet och suget att fixa det för sig tror jag kommer ge henne ett rikt och intressant liv. Bonnie har en helt makalös komisk timing - jag kan skratta med och åt henne som jag annars bara gör med mina egna bästa kompisar. Och hennes ansvarskänsla för allt och alla - inte minst hennes lillebror är väl ett typiskt storasysterdrag men ett på många sätt sympatiskt sådant. Hon är snäll och vet alltid skillnad på rätt och fel. Det gör mig så stolt över henne. Vem Remy är återstår att se - mycket tyder på att han är en minivariant av Bonnie både till sätt och utseende. Eller så blir han en blandning av båda. Eller något helt eget. En tredje variant. Vi hade en så härlig kväll. Åt middag på vår lokala restaurang Pace nedanför berget precis. Vi gick dit. Det gick lätt. Åt som vanligt på Pace fantastisk mat. Knallade hemåt igen. Någon kilometer i längd men brant som jävulen uppåt. Om de där småtjejerna som snart fyller fem och sju klagade och gnällde? OM de klagade och gnällde. Tills jag med strängaste mammarösten sa att "nu får det faktiskt räcka" - och påminde om att det var några som önskade sig Xbox i födelsedagspresent. Så de gjorde det. Gick och stånkade och pustade sig upp för berget och sen var vi hemma och fick duscha bort all svett innan vi bäddade ner oss och läste en stund. Såna här små vardagspärlor är den finaste sortens juveler. Lyckopirr en måndag är den dyrbaraste lyxen man kan få vara med om. Så tacksam för mina fina ungar.
