Jag önskar så att jag hade en bild eller ännu hellre ett filmklipp. Men det har jag inte. Så jag får försöka använda orden. Ni vet att amerikaner är rätt pryda va? Topless på stranden gör man inte. Inte ens barn är nakna bland folk. Råkar våra barn ta några ynka steg utan baddräkt på playan glor folk besvärat. Amerikaner är helt enkelt väldigt o-okej med alla typer av offentlig nakenhet. Vi börjar där. Igår vad vi allihop i utomhusshoppingcentret The Grove. Där finns en liten damm och en fontän. Eftersom det var fruktansvärt varmt får man förstå att barnen var sugna på att svalka sig lite i det där vattnet. Så det gjorde de. Somliga plaskade mer än andra, och vips hade Rio på något vis blivit fullkomligt nerblötad från top till tå. Hon var med min syrra när detta hände, och när jag kom dit satt Rio naken i vagnen med bara sin snuttefilt om sig. Jag tog tag i ungen och vagnen och småsprang i väg mot första bästa ställe för att köpa något nytt att sätta på henne. Vi hamnade i J. Crews affär. Inget superlyxigt ställe, men ändå, rätt höga ambitioner har de, det är en tjusig butik och butiksbiträdena är sådana där smådryga gay-dinkies som inte direkt har nakna 2-åringar överst på listan över favoritsaker i världen. Rio var sur. Ville inte alls sitta fastspänd i vagnen. Jag var väl egentligen... inte sur , men sade med ett uns av... stress (?) i rösten att SITT NER I VAGNEN! FÖR I HELVETE! (lade jag till tyst för mig själv). Och så plötsligt var hon loss. När jag vände mig om satt hon inte alls där hon skulle. Hon stod naken någon meter ifrån vagnen och var mycket nöjd med sig själv. MYCKET. MEN RIIIIIOOOOOOO! Skrek jag och satte av efter henne. Och Rio. Hon sprang. Sprang snabbare än någon unge någonsin gjort. Skrek av upphetsning och skratt när hon for som ett skållat troll mellan förfärade butiksbiträden som genast ursäktade vårt beteende inför de andra kunderna, och klädställningar med kashmirtröjor och propra dräkter. Ni vet hur en hund ser ut som står och väntar på en boll som någon ska kasta till den och som sedan ska rapporteras? Öronen rakt upp och svansen som viftar. Precis så såg hon ut när hon skenade genom The Grove, den lyckliga och nakna lilla blekfisen. Jag sprang förstås efter. Och Bonnie med. Det var liksom bara kul nu. En hysterisk situation helt bortom kontroll. Så mycket folk överallt att kryssa mellan. Och Rio är liten. Och snabb. Fruktansvärt snabb. Sprang där framme med den lilla rumpan som studs-studs-studsade som en liten pingpongpoll i takt med de bara fötterna. Med en syster och mamma som liksom tappat det och bara garvade medan vi försökte fånga den hala lilla ålen. Ja ja. Till slut hade vi ju henne ändå. Gick tillbaka och försökte städa upp i oredan i butiken. Köpte svindyra och helt onödiga barnkläder som vi inte alls behövde i ett försök att kompensera.
