Jag tycker att den här tonen som har hållits i bloggen under det senaste inlägget är under all kritik och inte alls hör hemma här. Ja, nu gastar jag faktiskt på er som håller på och kallar varandra vid otrevliga namn och inte kan uppföra er. Jag ser i och för sig också att många av namnen som ligger bakom de minst belevade kommentarerna kommer från en och samma IP-adress, så ni som blivit drabbade behöver inte känna er alltför sönderpepprade av någon slags otrevlighetsmob. Det är färre personer än ni tror som hetsar! För egen del kan jag ta det mesta. Man har (tyvärr) blivit ganska luttrad efter snart åtta år i bloggbranschen. Och det fina med att hela tiden bli utsatt för andras (mer eller mindre genomtänkta och eller intelligenta) åsikter är att man jobbar upp en självkänsla i världsklass! Att vara van vid att folk hela tiden utsätter delar av ens val för kritik gör ju dels att man kanske tänker till lite extra och dels att man ofta känner sig ganska trygg i att veta att det sätt jag valt att leva mitt liv på kanske är galenskap i någon annans ögon - men att det inte spelar någon större roll, för man vet liksom vem man själv är och varför man gör som man gör och då är det inte hela världen om inte alla gillar det. Så. Att somliga går loss på mig och mitt liv - kan inte säga att jag älskar det, men det är okej. Men du - ja DU din genomelaka människa som i en av alla de kommentarer du lämnat börjar antyda saker om mina barn och deras mentala status, du kan faktiskt dra åt helvete. Ja, nu är det kanske inte heller en särskilt trevlig sak att säga till någon, men när en människa som varken känner mig och absolut inte de två oskyldiga, underbara ljuvliga små människor som råkar vara mina barn, häver ur sig den typen av åsikter (kommentaren är raderad nu) i ett offentligt forum som detta, ja då blir jag ärligt talat helt mörk av raseri och känner att jag har all rätt i världen att vara exakt hur otrevlig jag vill. Det ligger faktiskt i människans ansvar att vara förstående inför varandra och våra val. Att veta att vi alla lever våra liv på olika sätt och att inte ta för givet att vårt egna sätt är det enda rätta. Det är så vi får den här världen att funka. Ni som inte har lärt er det - det är dags nu!
