Idag tog jag på mig min Laila Bagge-kjol ( gammal från Zara, smeknamnet har den fått för att jag är rätt säker på att Laila skulle gilla den + bära upp den på ett rå-fuck you biiiiitches-sätt), guldsandaler från Prada och gammal T-shirt från Acne - och åkte till Beverly Hills där jag hade planer på att bete mig på ett mycket Hollywood-fruaktigt sätt. Och så blev det också. Först spankulerade jag på Rodeo drive en sväng, sedan hoppade jag in på ett ställe och fixade alla tjugo naglar - lät dem målas i en hysterisk orange färg men blev ganska nöjd, och hade sedan tid bokad för att få ögonbrynen ompysslade. Jag är född unibrow. Det är alla i släkten på pappas sida. Och sedan jag var ungefär tio har jag på ett fullkomligt planlöst vis ryckt bort hår från brynen lite här och där. Aldrig velat ha brynen direkt små, bara hoppats undvika att det ser ut som en skogssnigel krupit upp och lagt sig över pannan. Men nu var jag sugen på att se vad ett proffs kunde göra med min vilda ansiktsbehåring. En hel del visade det sig. Danielle, som den fantastiskt vackra ögonbrynstjejen som fick ta sig an mig hette, lärde mig både det ena och det andra om bryn. Och att jag visst gjort allt fel. Och mitt i sitt upphetsade (för det här var en människa som brann för bryn, mycket märkligt kan man tycka, men så var det) prat (jag låg på en brits, hon satt lutad över mig) så kom det en stor salivdroppe ur hennes mun och landade på min läpp. Eller var det saliv? Kanske mer en... klutt föresten? En salivklutt? Inte bara vätska utan liksom något... mer i också. Och i sådana här situationer finns det bara en sak för mig att göra. Att säga något, be om en servett (vilket kanske vore det mest normala), ett "oj då!" eller vad som helst - är otänkbart. Inget i hela världen skyr jag så mycket som obekväma situationer. Min taktik är i stället att låtsas som ingenting. Inte bara när jag får andras kluttar i munnen, utan vid alla former av pinsamma eller märkliga situationer. Blir det för jobbigt och genant, då upphör liksom jag att existera. Så för att inte göra den sagolika skönheten Danielle obekväm låtsades jag som att jag typ var lam i överläppen och inte alls noterat att halva hennes lunch nu fanns i eller åtminstone omkring min mun. Sen låg jag där. I en god halvtimma. Medan hon vaxade, noppade kammade och donade. Med hennes klutt på min läpp. Jaja. Jag är väl en feg jävel. Men med väldigt snygga ögonbryn.
