Hoppas ni alla fina mamas blivit ordentligt firade på dagen. Och ni som inte har kottar hoppas jag blivit firande ändå. Sjukt orättvist att bara morsor och farsor ska ha egna dagar egentligen. Vad hände med "Singelns dag?". Eller "Frivilligt barnlösas dag?" Jag och Bobsing (som vi kallar henne allt som oftast. Efter Linda Bengtzing tror jag? Eller? Per?) har ju varit på utflykt hela helgen. Per har jobbat med slutaudition av nästa säsongs Idol, så vi var liksom Idol-änkor båda två och kunde lika gärna passa på att sticka iväg en sväng. Så jag har inte hunnit firas av min kära man. Än. Däremot firades det storslaget hemma hos bästis-Theresa i morse. Bästis-Theresas Patrik var bäst-Patrik-hela-dan. Vi sov över hos dem och då fick den stackars mannen i familjen mig på köpet så här på mors dag så att säga. Bredvid de fina blommorna till Theresa stod en liten bukett till mig. Med ett kort där han fått Bonnie att skriva ett rader (FATTAR inte hur han gjorde för att få henne att handla blommorna). Och till det värsta frukosten med allt möjligt smarrigt. Inklusive jordgubbar och grädde. Patrik får bli dagens stora hjälte. Vilken snubbe va? Nu sitter vi på tåget hem. Kikade nyss i min kalender och såg att jag har en MVC-tid i morgon. I helgen har den lilla krumbukten i kistan ilat runt så mycket att det killat mig fnissig på insidan. Och Bonnie har gjort enorma framsteg hon med. En pratkvarn av Guds nåde har hon redan varit ett par månader. Men mest har det kommit en massa konstiga vokalserier i följd. Uppblandat med lite begripliga ord. Jag vet inte om det var 3-åriga bästis-Theresas Ines som lärde Bonnie allt hon kunde, men plötsligt spottar hon ur sig "giraff", "kläder" "pyjamas" "lejon" och en mindre ordlista med andra ord. Fattar inte var det kom ifrån. Men stolt är jag. Som ni märker.
