För 11 år sedan idag blev jag mamma. Och nu vet trogna bloggläsare vad det betyder: kärleksös och mammaskryt över ungen i massor! För så gör vi här på födelsedagar! Jag var totalt oförberedd mentalt, och kanske lite naiv. Bonnie var väl inte mer än någon vecka gammal när hon hängde med ut i vagnen på någon middag, och historien om när jag och Per försökte få med barnvagnen med en några månader gammal bebis i, på nattklubb i New York, brukar bli en mycket fnissig utläggning, vi fattade absolut nada när vakten tyckte att det kanske inte var helt lämpligt att knö in vårt ekipage i den stökiga baren och rekommenderade oss att gå hem istället. Slokörade lommade vi därifrån och tyckte att folk är bra trökiga ändå. Den stora fördelen med att bli mamma utan att riktigt ha planerat det, och leva kvar med ena benet i livet utan barn - är att jag och vi verkligen hade noll krav på oss själva som föräldrar. Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det bra, helt befriade från dåliga samveten, och upphaussade förväntningar - Bonnie hängde med mig och oss precis överallt - inget var omöjligt och hon blev på köpet en glad och enkel liten bebis som vande sig vid att alltid sitta på min höft, oavsett om det var modevisningar eller något direktsänd radioprogram som skulle göras. När Bonnie nu fyller 11 är en hel del sig likt: det finns fortfarande inte ett enda socialt sammanhang som Bonnie inte hanterar med en avundsvärd lätthet och självklarhet. Samtidigt kan hon sitta timmar i ett hörn för sig själv och läsa, och är en spännande blandning av superextrovert och ganska introvert på samma gång, ganska typiskt också för en person som snart är tonåring! Hon är vetgirig som sjutton, otroligt allmänbildad och smart som en liten professor - som om inte det vore nog är hon också helt fruktansvärt kul. Som igår när Per föreslog en grej i renoveringen som jag tyckte var en superidé - och han helt chockad över att inte bli dissad direkt gissar jag (aja, men han har många MÅNGA idéer och alla är kanske inte supergenomtänkta) utbrast: "va? Hade jag en bra idé?" - och Bonnie då liksom gliiider förbi och perfekt tajmat sjunger "For the first time in forever"-raderna från Frost-låten och man önskar att man nån gång kunde vara lika snabbt rolig som hon. Bonnie. Du är exakt allt för mig. Du tror kanske att jag är viktig i ditt liv, men då har du ingen jäkla aning om hur ofattbart mycket du betyder och betytt för mig och mitt liv. Jag älskar dig för den otroliga människa du är, och för allt du lär mig. Att du råkade bli till är det absolut viktigaste som hänt mig. Du är en människa utöver det vanliga och min kärlek har inte och kommer aldrig ha några som helst gränser. Idag har vi firat Bonnie med frukost på sängen, fika med morfar med fru och min ena syster, sushi-tåg i Mos-gallerian och klättring på Klätterverket. Och igår firade vi in dagen med middag med kompisar på restaurang Bonnies på Bank Hotel!
