Det är ju lite av en tradition här i bloggen, att ösa en massa kärlek över mina små barn här på deras födeseldagar. Och nu det Rios tur, för igår fyllde hon 9! Hon föddes i ilfart tidig lördagmorgon 2010, och var den största bebisen man sett typ. Och så lugn. Var liksom helt cool med allt från första sekund, och så var det hela hennes första år: Hon krävde ingenting av andra som liten, och ofta är det är så fortfarande. Nästan så att man får påminna henne ibland om att hon inte måste lösa allt själv, utan att vi finns där för att fixa ryggkli, nå Oboyen på översta hyllan eller ligga och omhållen jättelänge om man är mörkrädd. Det allra mest otroliga med Rio är hur hon snappar upp och registrerar exakt allt: det går inte att vara annat än ärlig mot henne; för hon noterar minsta osanning eller hemlighet. Minsta nyans i omgivningen lägger hon märke till. Det är som att hon har alla känsloreceptorer utanpå kroppen, som små tentakler eller receptorer som sveper upp allt; och jag tänker ofta på hur just det kommer vara både en enorm styrka och en skörhet i livet för henne. Tänk vad hon ser andra! Tänk att få vara hennes vän och i hennes närhet, ni kan föreställa er! Förutom hennes känslomässiga intelligens är Rio också helt fruktansvärt rolig: hennes komiska timing och skådespelartalang är faktiskt något extra! Det är en sån lyx att få ha Rio i sitt liv, att hon just fyllt nio är både rimligt och helt sjukt på samma gång. Har hon inte alltid funnits med oss? Hur kunde ett liv innan ens funka? Samtidigt är minnena från den där natten när hon föddes så oerhört rika på detaljer att det kunde vara igår. Jag minns exakt känslan av att dra ut henne ur min kropp tillsammans med barnmorskan och Per bakom. Doften av blod, kropp, järn från det varma lilla byltet som var hon. Hur jag inte kunde sluta skaka, i timmar!, medan jag höll henne i min famn och det sakta landade i mig att hon var här nu. Rio! Du är allt för mig! Tack för din kärlek och din närhet och grattis till dina 9 år!
