I helgen har jag bland mycket annat ägnat mig åt att tömma ett förråd på mina gamla grejer. Sorterat i slänga, sälja och vänta och se-högar. Det blev en nostalgiresa genom gamla dagböcker, fotografier och prydnadssaker, lakan och möbler från tider med gamla expojkvänner, kläder från partyår med kompisar som försvunnit åt olika håll. Det blev många minnen och mycket att tänka på. I övrigt kan helgen sammanfattas så här: Antal febergrader i Bonnies lilla kropp i fredags kväll: 39,7. Längsta ihållande sovperiod natten mellan fredag och lördag: 43 minuter. Antal timmar längre det tog att flytta ur förrådet än jag trodde det skulle göra: 7 Antal familjemedlemmar som känt sig små och krassliga och inte gått med på något annat än att bli buren hela tiden: 1 (Bonnie) Tid ägnat åt min nya favorithobby (som jag upptäckt i helgen) att bada vedeldad bastu: 2,5 timma Kycklingburrito som ätits: 2 (En jättestor och jättegod till mig, och en till Per) Ensamtur med jättelastbil till återvinningscentralen: 1 Sopsäckar, lådor med böcker, gamla möbler och lass med gammalt kakel som släpats i regnet över åvc: 13 kollin. Uppskattningsvis totalt antal kilo som slängts: 200 Plagg som skvätts ner av färg på åvc: 3 (två skor och ett par jeans) Begynnande ryggskott: 1 (någon som kan tipsa om en naprapat? Som har tid? Typ nu?) Med bastumaraton och hårt slit i bakfickan känner jag mig skönt mör så här på söndagkvällen (förutom det begynnande ryggskottet. Med det finns det absolut ingenting som är skönt). Medan jag har härjat som en hel trucker med alla mina prylar (det gick inte att skjuta fram till någon annan helg heller) har Per pysslat om lilla B så till den milda grad att hon nu verkar vara på bättringsvägen. Ja. Nu på kvällskvisten var hon till och med så pigg att hon tog ett par försiktiga steg över köksgolvet. Snart går hon väl på riktigt. Liten har blivit lite mindre liten.
