Det har sannerligen gått upp och ner, mina känslor kring och inför den här flytten. Jag haft separationsångest, oroat mig över barnen, drömt, försökt att låta bli att drömma för mycket innan allt var klart och vi visste att det verkligen skulle bli av, längtat för att i nästa sekund ångra mig och velat strunta i allt och bara stanna hemma i Farsta och låta livet rulla på som vanligt istället. Men idag, idag har allt för första gången känts komplett. Det kommer säkert svänga igen - men idag har jag helt odelat verkligen kunnat njuta av allt härligt vi får vara med om. Bonnie hade en bra dag i preschool och var nöjd, stolt och glad när Per hämtade henne på eftermiddagen. Jag har jobbat och smidigt planer för framtiden. När vi alla var samlade i huset på eftermiddagen badade vi och medan barnen stökade i poolen och jag satt vid kanten medan solen värmde skönt på axlarna - då kändes allt så jäkla perfekt och så oerhört spännande. Och jag är så tacksam över att vi fått, eller nej, skapat, det här äventyret åt oss själva.
