Memorial weekend är en sådan där trevlig liten långhelg som dyker upp som en överraskning varje år. Helgen hyllar och uppmärksammar dem som störtat i armen - men för de flesta är den den inofficiella starten på sommaren och en anledning att fira och lata sig. Så imorgon är ytterligare en ledig dag: fredagen, lördagen och idag söndag - har jag varit med familj och härliga kompisar. Lördagkväll hade vi kokboksklubb - en grej vi är ett gäng som hållit på med ett tag. Värdinnan bestämmer tema och meny och sedan delar vi upp oss i lag och lagar mat. Och dricker vin. Och babblar. Det här var sista gången för flera av tjejerna flyttar hem till Sverige i sommar. Bitterljuvt! Härligt med fest. Men tråkigt att det var sista gången. Här har ni gänget! Ett bättre gäng! Söndag morgon var ju mors dag. Jag blev firad på amerikanska mors dag för ett par veckor sedan, men min mamma, syster och fina svärmor ringde vi och gratulerade förstås. Vädret var helt perfekt idag. Soligt men inte för varmt. Jag och barnen åkte till Sofi på poolhäng. Mycket ungar och ännu fler coola kvinnor! Jag tänker ofta på hur otroligt tacksam jag är över att ha så många otroligt begåvade och kloka ladies i mitt liv. Mina bästisar Theresa, Kristin och Lovisa som nog format mig mer än jag kanske förstås, och så nyare vänner och bekantakaper. Och ni läsare! Så många som hängt med så länge, och alltid är generösa med kommentarer och roliga eller kloka ord. Och som om inte umgänge med alla dessa otroliga människor var nog så fick jag också träffa en av de absolut bästa jag vet idag. Andreas Lundstedt är i stan och jobbar och jag lyckades norpa åt mig en eftermiddag och kväll i hans ljus. Alla som träffat Andreas vet hur det är att få vara i hans värld en stund. Livet är alltid lite lättare och härligare där. Han är som en Jesus-person med all värme och närhet han liksom utstrålar. Jag tycker så otroligt mycket om honom.
