Bonnie hittade en låda med såna där tjocka kritor som man kan måla med på gatan härom dagen, och blev helt pitbull-fokuserad på att hon MÅSTE UT OCH KJITA! Vi förklarade 215 gånger att det för det första var alldeles för kallt och mörkt för att gå ut, och för det andra att all den där snön ju låg som ett tjockt täcke över hennes asfaltsduk. Hon snodde iväg nånstans med lådan. Det blev lugnt och tyst. Efter en stund, för lugnt och tyst. Man liksom fattade att något stort var på gång. Jag ropade jag på henne, letade och hittade trollungen i hallen. Halvt påklädd och ofantligt nöjd med sig själv. "MÅSTE KJITA!" Vi fick plocka fram vattenfärgerna i stället. Största tabben från Bonnies sida dock; hon avslöjade sig. Hade ingen aning om att hon var så duktig med kläderna. Jäkla klipsk unge som hållit den talangen för sig själv och istället låter mig och Per svettas och kämpa med overallen och allt det andra varje morgon medan hon bara ligger och glassar på hallgolvet.
