Vi har landat hos Karin och Peter här på Gotland efter en härlig dag i solen på stranden. Strax är det dags för middag, vi väntar bara på att grillen ska få till den där perfekta glöden. På tal om det är det ju lite märkligt hur män alltid förväntas vara värsta matproffsen så fort det börjar lukta lite tändvätska. Igår åt vi tillsammans med Pers moster och några vänner till henne, gästerna hade mig sig en massa fina köttbitar som de, mot bättre vetande, lämnade över till Per. Han utsågs till grillmästare. Vad de inte visste är att Per knappast är mannen som gjort sig känd för sitt stora matintresse. Han kan steka blodpudding och pås-pyttipanna, och utan att vara allt för orättvis är det väl ungefär där hans kökserfarenheter slutar. Mot den bakgrunden kan jag förstå att han blir lite paff av detta plötsliga matförtroende som uppstår i grilltider. Du är man – du kan och du SKA grilla. Nu slutade i och för sig det hela lyckligt. Köttet blev ätbart, ja til och med gott. Med Peter är det en annan femma. Han gillar att laga mat och gör det alltid på bästa sätt. Och vid blotta tanken på grillning får han något slags mentalt stånd. Jag minns en gång när vi hade fest och han stod i hällregnet under ett paraply och grillade. Till alla gäster. Hela kvällen. Fredde? Solsidan, någon?
