Igår firade vi min mamma som fyllde år. I min familj är vi inte nära på det där viset att man ses och hörs varje dag, men de gånger vi ses är det alltid väldigt kul. Så där så att man skrattar. Min mamma är rolig på ett högst omedvetet vis. Hon är inte vitsartypen. Alls. Däremot har hon självdistans och bjuder på sig själv på ett sätt som gör att hon ändå ofta är den som är roligast runt bordet. Min mormor, hon var också med igår, och är också en festlig typ. På sitt eget lilla vis. När jag växte upp såg jag henne alltid som oerhört vacker och välklädd. Även när hon var 60, 70 år. Och nu, som 86-åring är hon fortfarande alltid galant. Hon bodde ensam i ett stort hus på landet, men var ofta ute och dansade. När man var hemma hos henne ringde telefonen ibland och det kunde vara någon Gösta eller Bengt som hon pratade artigt med och sedan himlade med ögonen och suckade irriterat så fort hon lagt på luren. Mormor har nämligen alltid haft väldigt svårt för två saker: alkohol (skulle ALDRIG smaka en droppe, "kommer inte i min mun!" som hon ilsket brukar säga") och män. Män generellt alltså. Männen i familjen... duger. Hennes egen man, min morfar Henry, dog i en olycka redan 1958, och efter det har hon väl haft någon pojkvän eller två men aldrig omnämnt dem med trevligare begrepp än "Birger-rumpen" eller "den där uschlige herlen Göte, YSCH, YSCH, YSCH!". Fastän det väl egentligen inte varit något större fel på någon av dem. Hon är ett spännande mysterium min rara, underliga och roliga mormor. Jag, mormor, mamma och min helsyster Ninni.
