Nu har jag skjutsat mamma och min fina styvpappa Thomas till flyget (och hämtat upp min kompis Karin som kom med vändande Norwegian) - och vet ni, det gör mig så lycklig inte bara att träffa dem, men kanske ännu mer att se hur mycket de tycker om mina barn. Deras blickar när de tittar på ungarna, deras skratt när Rio busar och jag egentligen borde bli förbannad, gör mig mindre irriterad och istället... skrattig jag med. Hur de månar om att göra sitt för att ge mina barn fina barndomsminnen, och hur de älskar dem fullkomligt kravlöst för precis dem de är. Ibland kan det kännas deppigt att bo långt från sin familj, att inte bara kunna kvista över eller ta en helg i Mariestad när andan faller på. Men att få en sån här vecka eller två tillsammans då och då har ett annat slags värde - kvalitetstid och allt det där ni vet. Längtar redan tills jag träffar dem igen i sommar.
