Det händer inte sällan att jag tänker på hur skönt det är att slippa krångla och tjata på tre barn vinterkläder under vinterhalvåret. Men det händer inte heller sällan att jag istället står och pustar över något jag inte behövt göra varje dag i Sverige: lunchlådor. Packad lunch och snacks till tre barn. Fatta när fantasilösheten slår till (vilket den gör typ jämt) och man står där med yvigt hår på morgonen och undrar vad i helvete man ska slänga ihop son känns någorlunda nyttigt och som får plats i lunchlåda. Fatta stressen! Och nu tycker ni förstås att vi borde förbereda och planera detta. Det gör vi förstås också. Men varje dag och hela tiden? Vem orkar!
