Tack för era getaway-tips, vi hamnade på Hennicke hammars herrgård till slut. En romantisk miniweekend i Värmland – tänk så mycket det kan betyda. Bara det att få prata med varandra ostört, kela, bete sig som om det var förra månaden vi träffades första gången. Vi har badat bubbelbad, hängt på hotellrummet (till vår stora lycka regnade det så vi behövde inte ha ett dugg dåligt samvete för att vi stannade inne och kollade på inte mindre än två filmer under de fluffiga täckena), åt en helt otrolig trerättersmiddag, och idag på morgonen - toppat det hela med en makalös frukost ackompanjerat av långsamt bläddrande i DN. [caption id="attachment_306" align="aligncenter" width="720" caption="Värmländsk klorofyllchock."] [/caption] Att vi varit borta från Bonnie över natten båda två samtidigt har inte hänt så värst många gånger förut, och det ska erkännas att det faktiskt var rätt jobbigt att åka. Även om jag vet att hon hade det oöverträffligt bra med moster, morbror och kusiner. Antar att det var gravidhormonerna som spökade för jag grät, som vanligt nu för tiden, stora tårar på väg till Filipstad. Men de torkade så fort vi kom fram till den där härligt grönskande oasen. På tal om tårar och att ha lätt till dem, ni kanske kan föreställa är vem som var Värmlands största lipsill när vi kikade på Will Smiths under bara ”The pursuit of Happyness” i går kväll?
