Det är inte klokt hur det vissa dagar bara tar stopp. Så kan det i och för sig alltid vara, men som gravid är stoppet en tvärnit, ofta till synes opåkallat och det går liksom inte att skrapa ihop sig och gå i mål. Det handlar ju väldigt mycket om dagsform alltså, och kan man aå gör man förstås bäst i att så gott det går anpassa ambitionsnivån efter den styrka man kan få fram just för dagen. Imorse lämnade jag Rio på dagis och Bonnie hemma hos en kompis som var ledig. Sedan tog jag bilen hela vägen till Hermosa beach, en fin liten kuststad 45 minuter från Hollywood. För att träna pilates (låter ju knäppt att åka så långt för att träna, men en kompis kompis är instruktör där ute och är så himla bra, så ibland kan det vara värt det) - och så tog jag med mig datorn för att i samma veva sätta mig på ett härligt café jag gillar där och andas in havsluft. Inledde med en timmas jobb, en kokossmoothie och almond balls. Sprang över till pilatesstudion och tränade ett alldeles lagom hårt pass. Älskar pilates. Så stärkande och skönt för kroppen - och instruktören har själv två barn och eftersom man är så larvig och lättrörd nu för tiden började jag nästan lipa lite av rördhet över den förståelse hon visade mig och min gravida kropp. Det är så fint i bland att vara i någon annans händer, särskilt någon som vet och förstår. Stärkt och hungrig efter träningen gick jag tillbaka till samma café, med samma dator på bordet men ny beställning. Den här gången blev det en juice på en massa grönsaker, citron och ingefära och Kale Caesar med tofu (orimligt mycket prat om mat nu för tiden här i bloggen, jag vet, men det är ju liksom DET ENDA ROLIGA JAG HAR typ. Nä men mat blir ju så mycket viktigare och en helt annan njutning när man är gravid och av oklar anledning känner jag tydligen att jag måste dela med mig av detta) När jag var färdig med jobbgrejerna gick jag över gatan till en antikaffär som inte bara såg spännande ut, utan också visade sig vara det. Hade kunnat vara där i timmar, men det fanns det inte riktigt tid för. Köpte hur som helst med mig en pall till barnen så att de når upp till handfatet: Samt en trave fina bokklassiker. Vårt vardagsrum är täckt av väggfasta bokhyllor. Ja, väggarna är det alltså. Men vi har väldigt lite att stoppa in där. Det här är en början! Sedan gick jag en sväng ner mot piren och stranden för att kolla in lite tänkbara locations för kommande skoplåtningar. Och nu när det för en gångs skulle verkligen hade varit läge att ha med kameran låg den kvarglömd i bilen. Så inga bilder från detta. Men herregud! Tänker ni. Ska hon aldrig hämta barnen. Jo. Nu var det verkligen hög tid. Jag lämnade den friska havsbrisen och åkte tillbaka mot stan plockade upp en unge här och en där - sedan åkte vi till parken eftersom Rio hade en playdate med sin kompis från preschool. Vad jag gjorde? Satt i ett hörn och åt melon. Drack äppeljuice. Rörde mig icke ur fläcken. VÄGRADE putta på någon gunga eller hjälpa till med någon klätterövning. Jag satt där jag satt. Tröttheten hade nämligen slagit mig som en hammare i pallet. Ja? Sa ju att den där utmattningen kan vara rätt random, har ju inte direkt världens mest krävande dag bakom mig. Lyckades sedan genom en dimma av trötthet ta mig och barnen genom den mastiga rush hour-trafiken hemåt. Och nu vill ni SJÄLVFALLET veta vad jag åt till middag? Hamburgare. Gjorde hamburgare till mig och barnen. Sedan har vi duschat och nu finns det inte en jordbävning eller flock vilda elefanter i världen som kan röra mig från tv-soffan. Sitter också redan nu och retar mig på att jag trots denna trötthet, och trots att jag kommer somna ungefär samtidigt som barnen vet att kl 2 i natt är det jag som plötsligt är klarvaken och totalt osugen på att sova. Rent fysiskt i alla fall. Kan någon berätta för mig varför det är så? När allt annat i världen är så minutiöst genomtänkt och välfungerande - alla djur och fenomen har sin plats och sina funktioner i ekosystemet - allt görs och finns av en anledning - varför är det då så att vissa människor bara inte ska sova fastän det är det enda de vill? Så där ja - nu vill jag konstatera att det i stort sett inte finns något ni inte vet om den här torsdagen i mitt liv som snart passerat.
