Fortfarande lite deppigt här hemma, men livet måste ju rulla på gott det går ändå, så gårdagens inplanerade loppisförsäljning i Vårberg blev - efter en del velande fram och tillbaka - trots allt av. Men utan Per. Han tjänade som sällskap på sjukhuset hela dagen (jag kunde ändå inte vara med där, någon skulle ju vara med Bonnie också), och istället följde Lovisa med, en av Bonnies tre gudmödrar och hon gjorde en hjälteinsats. Maken till försäljerska har jag väl aldrig sett! Vad som sålde bäst? Sladdar, adaptrar, kablar och all form av annan teknik försvann innan loppisen ens hann öppna. Verktyg var också hot stuff. Mina fina kläder som jag kånkat med var till min stora förtret (hur kan man inte ta nåt sånt personligt?) inte lika eftertraktat. Men till slut hade det mesta gått åt av det också. Mitt i det det tråkiga hade jag, Lovisa och Bonnie trots allt en väldigt mysig och rolig dag där bland alla prylar. Och jag kommer definitivt åka tillbaka. Nästa gång för att shoppa själv i stället.
