Till alla er som är gravida, mår tjyvtjockt, kämpar på i snön med smärta i hela kroppen, somnar i tekoppen klockan sju på kvällen och undrar hur fan ni ska orka en dag till (Lollo till exempel, om du läser det här). Helvete vad jobbigt det är. Och satan vad skönt det är att komma ut på andra sidan. Då med en sån här i armarna. Som man nu får ligga hemma och lukta på. Snusa tillsammans i sängen och tänka att, nej, vi stannar nog inne i dag också. Lyssna på de där små gnyljuden, lugna när lilla pyret blir livrädd och far ut med armarna vid minsta oväsen. Se den lilla bröstkorgen åka upp och ner när hon andas. Kom ihåg det när du är två sekunder från att ta till lipen för allt känns så jävla.. för mycket så där på sluttampen särskilt. Det finns något väldigt kärleksfullt och ljuvligt på andra sidan
