Det är spring break så här års här i USA, och det betyder lediga barn. I två veckor. Ungarna har sällan något emot att bara hänga hemma och kanske bada i poolen, men ibland är det kul med en utflykt. När Anine föreslog att vi skulle ta med barnen till en bondgård och titta på djur kändes det som en perfekt idé. Och när vi pratade om det insåg jag att det inte kändes säkert om Rio någonsin ens sett en bondgård. Ens vet vad det är typ. Usch. Det där får vi råda bot på hemma i Mariestad i sommar. Hur som helst laddade vi för en heldag på Underwood family farm och tänkte nog att vi skulle få både klappa och mocka och kanske äta någon fräsch sallad på ställets härliga lunchservering. Så såg vi det i alla fall framför oss. Men vi hade visst glömt av att det där enkla, fräscha, avskalade är mer svenskars sätt att göra saker på. Amerikaner är ju fullkomligt tokiga i när allt är uppstyrt, ordnat och framför allt bekvämt. Och säkert. Alltid säkerhet framför allt. Allt detta blev vi förstås påminda om när vi kom fram och såg en gigantisk och fullsmockad parkering som avslöjade att detta nog inte var så där litet och gulligt som vi trott (men säkert ändå väldigt spartanskt med amerikanska mått mätt, det fanns ju för sjutton inte ens shuttle bus mellan parkeringen och entren) - och när vi betalt entreavgift och kom in möttes vi av hoppborg, lekpark, cykelbanor och enkla karuseller - och lite djur förstås. I inhängnade hagar med en meters säkerhetsfålla mellan barnen och djuren. Se men inte röra! Om man inte betalade extra förstås, då gick det bra att mata getterna! Mina stadsråtte-ungar tyckte att den där gröna maskinen var en himla kul "ride" och när jag förskräckt förklarade att det där är ingen karusell "utan typ en skördetröska eller nåt" glodde två blonda frågeteckenansikten på mig en kort sekund innan de fortsatte åka rutschkanan som gick genom den. Jag vill bara understryka att jag själv vuxit upp på landsbygden och dessutom varit ordförande i Fältbiologerna i Mariestad, så jag har nog liksom trott att något slags lantlivsintresse skulle komma automatiskt hos barnen i och med det. Men så funkar det förstås inte. Särskilt inte när det visar sig att inte ens mamman har ordentlig koll på varken sädeslag eller jordbruksmaskiner längre. När och hur hände allt detta egentligen? Min yviga frisyr och min yviga dotter. Åka vagn var kul! Och eftersom det är påsktider hade farmen förstås laddat upp med easter hunt. Vilket betyder att små ägg med godis eller annat krimskrams i gömts och att barnen får leta efter dem. Rio hittade bara tomma ägg och kroknade på en gammal höbal. Mer påsktema! Mackor med chips och smoothie till lunch. Aja. Det var ju inte hamburgare i alla fall. Efter äggjakt och matpaus drog vi vidare mot fälten där det var självplock av bär och grönsaker. Avokadoträd utan mogna avokados. Avokadosäsongen dröjer ett tag till. Apelsinträden var inte heller riktigt redo. Men jordgubbar plockade vi massor av. Och Rio bestämde att vi skulle göra saft av dem. Bra idé! Det här att det inte direkt var Astrid Lindgren-gemyt var å andra sidan ingenting barnen klagade över. De hade en toppendag och tyckte allt var mer än lovligt prima. Det är bara de där Sverige-sentimentala morsorna som har svårt att fatta att fint och mysigt kan vara fint och mysigt på olika sätt, och att det finns andra sätt än just det vi växte upp med som kan vara minst lika bra.
