Om ni är som min man och gillar den bekväma sortens strandliv med riktiga toaletter, duschar, solstolar och parasoller att hyra och en bra restaurang nära till hands - då kommer ni gilla Paradise Cove i Malibu. Ett litet stycke organiserat charterliv på Kaliforniensemestern, skulle man kunna säga. Nära både LA och Santa Monica och väl värt ett besök om ni familjesemestrar i krokarna under sommarhalvåret. En HELT annan sak: Det här stadiet av gravidkroppen när man i allra högsta grad känner men det inte är fullkomligt uppenbart att det faktiskt är så utan folk man inte träffat på ett tag och kanske inte känner så väl kanske mer tänker: är hon kanske...? Eller? Vad... är det som ser annorlunda ut? - det är inte den roligaste fasen direkt kan jag tycka. Det är nästan så att jag längtar efter en rejäl och tung gravidmage - hur jobbigt det än är - bara för att både mentalt och fysiskt helt kunna gå in i gravidmode. Nu när man står och klappar sin lilla chipskula ser det mest ut som att jag är väldigt mätt, och väldigt belåten. Och det är väl i och för sig inget fel i det, men ni förstår vad jag menar. Mellanfasen. När allt bara är och känns... konstigt. Jag har väldigt svårt att hantera och relatera till min kropp och alla känslostormar just nu (började grina igår för att Bonnie och Rio inte gillade maten jag lagat. Så känslig alltså)
