När jag hämtat Bonnie hos dagmamman idag gick vi till bibblan för att låna en kasse nya böcker. På bibblan hittade Bonnie ett Molly mus (?)-pussel (i alla fall enligt Bonnie, själv har jag dålig koll på nämnda mus). Hon pusslade ett tag och tjattrade om allt hon såg på bilden. Lammet. Solen. Ankorna. Molly mus. Och tupparna på taket. Efter ett tag fick hon jävulen i sig, kastade iväg pusslet, började kuta runt bland bokhyllorna och låta precis som tuppen. Fast på Bonnie-språk. Kucke-LILLE-KUK! Kucke-LILLE-KUUUUUUK! Kucke-LILLE-KUUUUUK!!!!! Kucke-LILLE-KUK! De sista stavelserna förstås ordentligt betonade. Jag försökte få henne att tagga ner några varv. Dämpa sig något. Men hon var på sitt klockan-är-snart-fem-och-jag-börjar-bli-hungrig-och-trött-och-på-mitt-värsta-tvärtom-trots-humör. Kucke-LILLE-KUK på dig MAMMA! Snart hörde varenda tjomme på hela bibblan det lilla barnets stojiga kuk-rop. Mamman harklade sig, slet med sig ungen och avlägsnade hela ekipaget så fort det bara gick.
