...till ett par familjemedlemmar som ni inte fått träffa än. Vi är inte nämligen inte bara fyra i vår familj. Vi är fem. Jag och Per, och så Bonnie och Rio. Och Lilla Bä. Lilla Bä är (som det av någon anledning alltid brukar stå i skvallertidningarna om en ännu ej outad gay-kändis pojkvän/flickvän) Bonnies ständige följeslagare. Och jag förstår varför hon valt honom. Han är tung, fluffig och lagom stor (vilket kanske inte direkt är vanligaste hyllningsadjektiven i val av partner, men det här är ju annorlunda. Lilla Bä är ett gosedjur). Jag läste en annons i DN en gång. En mamma skrev mycket kärleksfullt och ytterst desperat om sin sons borttappade nalle, med förhoppning om att någon kanske hade hittat den och kunde ge den tillbaka till familjen. Jag tyckte att hon lät fullkomligt loco. Nu fattar jag precis hur hon kände. Jag tror fan att jag skulle ta till lipen om Lilla Bä försvann. Han är ändå som sagt vår femte familjemedlem, Brorsan, som vi också kallar honom ibland. När Rio föddes fick Bonnie en uggla i storasysterpresent med posten. Den var från tjejen som gjort den, en Ugglalala som redan var döpt till Pia-Lotta (eller Pajja-Lotta alternativt Pajja kort och gott som Bonnie kallar henne). Pajja har snabbt seglat upp som en storfavorit här hemma. Jag skulle inte kalla henne en sjätte familjemedlem. Än. Hon är fortfarande mer av ett prospect med goda chanser att avancera. Men jag tror nog att jag ska kunna göra plats i hjärtat för det här söta lilla skrället också.
