Det kom en inbjudan med posten idag som gjorde mig så väldigt glad; till premiärföreställningen av Lena Philipssons nya show på cirkus. Jag älskar Lena Philipson. Inte bara för att hon verkar kul och knasig (på ett bra sätt) utan också för att "Kärleken är evig" är - brukar jag hävda - den svenska pop hits-historiens mest underskattade diamant. Hur kan det köras allsång på "Främling" och Carola på varenda tjejförfest landet runt år ut och år in, när det finns Lena och "Kärleken är evig liksom"? Fattar inte det. En gång stod vi i samma grupp på ett dansgolv på Berns jag och Lena Philipsson. Vi hade någon gemensam bekant eller hur det var. Jag betedde mig som om jag raggade på henne ungefär. Strök omkring som en löpsk katta, försökte impa med snygga dansmoves och glodde som om hon hade varit naken. Värsta pinot. Lena däremot var sval. Och hon dansade som en gudinna. Så minns jag det i alla fall. Älskar för övrigt hur hon dansar i Melodifestivalen när hon tävlade med just "Kärleken är evig". Det var liksom inga exploderande glasrutor eller maffiga dansaruppställningar. Det var bara Lena och hennes puffiga axlar som ryckte lite randomly. Och på tal om puffig: Luggen. Luggen! Hur gjorde man? Hur blev den så där... svulstig? Eller är det bakhåret som hon snurrat upp och fram till detta magnifika hårfluff? [youtubeplay id="Ajn_PPss6Qo" size="medium"]
