[caption id="attachment_31617" align="alignnone" width="810" height="1080" alt=""] Helt orelaterad bild. Bara en instagrambild. Som inte fick så många likes.[/caption] Sätter denna rubriken trots att sociala medier definitivt äger mig. Åtminstone delvis. Om forna tiders obekväma fråga var när någon undrade vad vi röstade på, eller hur mycket vi tjänade - är kanske nutidens: "Hur mycket skärmtid har du i veckan?" Inte för att någon frågar det. Ingen vill väl riskera att få samma fråga tillbaka. Och med den tydliga redovisningen som trillar in varje vecka från telefonen nu för tiden är det liksom svårt för att inte säga omöjligt att ljuga ens för sig själv. Men är det så farligt då? Nej, kanske inte. Men jag har fått sätta upp regler för mig själv. Älskar instagram, men när jag kommer på mig själv med att dumskrolla samma bilder en tredje gång ger jag mig själv en mental lavett och går och lyssnar på en podcast i ställt. Eller en ljudbok. Eller bakar något. Har också fått bestämma att det är förbjudet att ha mobilen i sovrummet. För att det är lite en äcklig känsla att kolla i den där skärmen det sista som händer på kvällarna och att kolla mailen direkt på morgonen. Jag brukar också försöka hålla mig borta från mobilen när barnen är hemma och mitt jobb är slut. Det går så där. En annan nivå på detta med mobilen, förutom att det kanske lätt blir lite för mycket tid med den - är när den och livet där går från någon slags underhållning till en livsmåttstock? Jag fattade inte förrän alldeles nyligen att somliga tar personligt om man inte lajkar deras bilder? Jag lajkar väl ibland om jag är på det humöret, andra gånger susar jag förbi och stannar inte upp hos någon. Vad gäller egna poster så är det klart jag gillar när något jag instagrammar blir populärt, men jag skryter ju liksom inte om det. Precis lika lite som att jag deppar ihop och tar få likes på någon annan post som ett personligt misslyckande. Jag blir helt vimmelkantig av småtantig oförståelse, över influencers som liksom inte ens låtsas hålla distans till sitt instagrammande. Som gör stort nummer av att de bytt bildspråk eller bildformat på Instagram, som offentligt oroar sig över sjunkande följarsiffror, som presenterar likes-strategier och öppet resonerar om varför vissa bilder får fler likes och andra mindre? Jag säger inte att tankarna är fel eller ens konstiga, jag tänker kanske bara att man håller det där för sig själv? För sin egen värdighets skull om inte annat? För att så jävla viktigt är instagram faktiskt inte. Alls. Nu så. Skärmtid? Vad snittar ni på? Vad har ni för regler för er själva? Eller inga alls och i sådana fall varför?
