Det blev någon slags långhelg med studentfirande i Karlstad i slutet av förra veckan, och sedan stugan för att möta upp våra vänner - som har hus i samma kvarter - som äntligen kan spendera sommaren i Sverige efter att ha varit Corona-fast i Kalifornien i nästan två år. Vi börjar med studenten! Mira - som jag i detalj minns när jag höll i mina armar när hon var nyfödd och jag för första gången upplevde den där djuriska kärleken som är baserad på inget annat än någon slags djup samhörighet. Den som inte riktigt kan förklaras, men ändå vet man att man skulle springa till Kina på vassa glasbitar för att ta tillbaka bebisen om någon hade ryckt den ur ens armar. Den man också känner för sina barn. Ja Mira är alltså min systerdotter - den snällaste och ett tar-ingen-skit-tuffaste 19-åringen jag vet. Mina barns stora idol! Det var fantastiskt att fira hennes student. För att man helt plötsligt kastades tillbaka till de där känslorna man själv hade i 1998 när det var min tur. Dels någon slags melankoli över att den lilla ungen är vuxen. Spänning över att fundera på allt hon ska hitta på nu. Jag fick verkligen koncentrera mig för att inte stora gråtkranen skulle vridas på, för öppnas den i sådana här lägen kan det lätt halka över i riktig fulgråt. Och vem vill ha en hysteriskt lipande moster på sin student? Ingen. Sen helg i stugan ovanpå detta. Jag gled snabbt in i sommarledighetskänsla och yogade på stranden, badade och tvättade håret med Aleppo-tvål i sjön, grillade med vänner skrotade runt i trädgården. Det var inte helt lätt att slita sig upp ur dvalan och åka mot Stockholm igen på kvällen. Men snart är ju ledigheten här - och jag är så redo! Men också redan lite taggad på hösten - inte årstiden - men på att dra igång flera kul projekt och idéer som jag är så redo att förverkliga. Samtidigt vet jag att just precis den där känslan jag hade i helgen, när man liksom glider iväg från allt vad jobb och vanligt liv heter är det absolut bästa för att riktigt ladda upp batterierna så att de kan gå starkt och uppåt framåt i augusti igen. Gillar att sommaren känns relativt oplanerad och händelselös - brukar tyvärr lite för ofta ha varenda vecka uppbokad på sommaren, men aldrig riktigt trivas med det. Det ska bli spännande att se vart årets ledighet tar vägen! Ni då? Laddade på att vara lediga snart?
