Gud en så meninglös dröm jag ägnade mig åt hela natten: jag försökte få ihop ett sms till Andreas, fast på en retro Ericson-telefon. En riktigt gammal variant. Det bar bråttom också, något viktigt han var tvungen att få veta snabbt. Men hur jag än försökte blev det bara fel. Jag stavningen gick åt pipan, och orden raderades och ingenting blev som det skulle. En hel jäkla natt tog det att formulera det där sms:et, och ändå lyckades jag inte! Hur som helst. Igår lärde jag mig allt, eller i alla fall mycket, om läder, olika läderkvaliteter (vet ni att den lägsta "läder"-kvaliteten bara är läderspån som hyvlats bort från finare läder, och sedan pressats ihop och täcks med tjocka lager plast - och fortfarande får det kallas läder) och hur man tar fram - garvar - läder. Det var en märklig upplevelse att gå omkring bland högar av djurhudar, där köttet satt kvar och det liksom stank kött. Och att detta efter några veckors ompyssling till slut är färdigt läder som till slut blir snygga skor. Men på Tärnsjö garveri sätts miljön i första fokus (det mesta återanvänds till exempel, vissa delar av hudarna som inte används görs till gelatin och blir godis som vi stoppar i oss på helgerna), inga plastlager ovanpå, utan bara högsta kvalitet av finaste läder (och härifrån kommer lädret till Kavats snygga damskor, det var därför jag var där). En viktig sak som jag lärde mig: "kostnaden" för ekologiskt läder som inte garvats med krom är att det kan ändra färg om det utsätts för solljus, det kan se lite olika ut och är kanske inte exakt i samma nyans över hela läderbiten, det kan finnas märken kvar från ett getingstick eller reva i kossans hud. Själv tycker jag bara att det är just det som är snyggt, som ger patina och själ. Kromgarvat och plastöverdraget läder ser likadant ut hela tiden, påverkas inte av användning på samma sätt, men är också ett jävla gissel för naturen att bryta ner, men också att framställa. Okej. Jag känner mig helt läder-biten. Men det får kanske räcka med det här. För idag i alla fall.
