Det här gästblogginlägget är skrivet av Hanna. Kolla här om ni vill läsa hennes blogg! "För fem månader sedan flyttade jag och min man till Los Angeles. Ibland förundras jag över hur enkelt det kan vara att ta ett så stort beslut som det var när vi bestämde oss för att ta steget över Atlanten. Min man och jag träffades för lite över två år sedan i London. Efter ett par månader blev vi ihop, och ett halvår senare när vi satt på en bänk i decemberkalla Hyde Park med varsin rykande kaffe i handen (min från Starbucks och hans från Pret) så gick han ner på knä och friade. Jag blir fortfarande löjligt glad när jag tänker tillbaks på den stunden, och jag skulle så gärna vilja vara med om det där ögonblicket igen, och riktigt njuta av varje sekund, spela upp det igen som en filmscen. Han hade listat ut att jag ville välja ring själv, och hade därför köpt 3 ringar från h&m och jag fick alla tre. Efter mycket pappersarbete och telefonsamtal och stämplar hit och dit så gifte vi oss i Kuala Lumpur ett halvår senare. Vi vigdes borgerligt och enkelt. Vi stod mitt emot varandra och såg varandra i ögonen och höll varandras händer. Efter ceremonin bjöd våra nyfunna indiska bekanta, som hade varit våra vittnen, på indisk frukost (ja, vi gifte oss klockan 8 på morgonen...) och sedan gick vi hem i 40-graders hetta. Jag hade en ljusgrå draperad maxiklänning från French connection och en vit ros i handen. Efter det spenderade vi två månader i Thailand och Indien. Vi reste runt. Vi levde inget lyxliv utan backpackade, bodde på olika hostels och åkte tåg från södra Indien upp till norra Indien. Ibland unnade vi oss något dyrare och finare hotell. Jag lärde mig så mycket under den redan, både om mig själv och om min man. Ibland var det jobbigt, vi var trötta, hade magsjuka, hade blodiglar på benen, loppor i sängen, höll på att svettas ihjäl släpandes på våra tunga ryggsäckar i 45-graders värme, men oftast var det fantastiskt. Vi spelade kort, gick på djungelvandringar, snorklade, åt god mat, träffade roliga människor, besökte platser vi aldrig sett förut och hade det kul tillsammans. Sedan kom vi hem till Sverige, och min man fick ett arbetserbjudande i Los Angeles. Vi hade fått erbjudandet innan, och det hade legat och grott i bakhuvudet ett bra tag. Ingen av oss ville direkt bo i London, och vi ville inte bo i Sverige heller. Jag tror faktiskt inte att vi tvekade överhuvudtaget. Så, ett möte på amerikanska ambassaden och en stämpel i passet senare så satt vi på flyget till LA, denna stora stad som jag hade så många idéer om hur den såg ut men som jag aldrig satt min fot i tidigare. Jag hade inte ens varit i USA innan. Nog fick jag mina fördomar (och förhoppningar) besannade om hur mycket kändisar man ser här när vi redan på planet dit upptäckte att Pierce Brosnan också var ombord, och att vi faktiskt satt bredvid hans son på planet. Nu har vi varit här i fem månader och jag trivs i L.A. Jag gillar vädret framförallt. Människor här är så mycket mer öppna och glada, och jag tror att det har mycket att göra med solskenet, ljuset och värmen. Tänk bara på hur vi svenskar öppnar upp oss under sommarmånaderna. Man får så mycket mer ork och glädje när solen skiner. Självklart är inte allt enkelt när man flyttar till ett nytt land. Det är svårt att få nya vänner, och att få nära vänner är ännu svårare. Jag saknar min familj och mina vänner i Sverige, men samtidigt njuter jag i fulla drag av att bo här. Det kan bli ensamt i ett nytt land, och det kan vara svårt att få jobb. Jag har tyckt att det varit tufft att vara själv så pass mycket som jag är när min man arbetar och jag inte har något jobb än, men jag arbetar på att vara mer social och att hitta ett arbete som jag trivs med, helst av allt vill jag skriva för det är det jag brinner för. Var man än flyttar, om det är till en ny stad eller till ett nytt land, så tror jag på att ge det tid och att anstränga sig för att känna sig hemma. Du kan till exempel börja med att sluta kalla platsen där du bodde innan för hemma och istället kalla den plats dit du flyttat för hemma. Det låter kanske fånigt, men jag tror att det gör mycket för psyket. Ta en fika med någon ny människa du träffat som verkar trevlig. Ni kanske inte blir bästa vänner men det är så du ökar ditt kontaktnät, och en dag kanske du har fler vänner i din nya hemstad än du hade där du bodde innan."
