15.40 - jag rattar upp framför barnens skola och ser verkligen fram emot att träffa dem igen. Blir så glad över deras kramar och små söta röster, så spännande att höra om allt det gjort under dagen. 16.00 För att göra det bästa av dagen tänker jag att de får själva bestämma vad vi ska hitta på nu. Ska vi kanske åka till någon lekpark? Sticka och äta mat någonstans? Cykla? Nej. Båda barnen vill hem och "konsta" (Bonnies supersmarta ord för att, ja... konsta helt enkelt. Göra konst av olika slag). 16.05 Vi anländer hemma. Barnen plockar fram varenda jäkla gosedjur och docka och leker buss. Jag och Rio turas om att vara chaufför. Det slutar med att det ligger gosedjur över exakt hela våningsplanet. 16.30 Jag börjar fixa med maten. Stoppar kyckling i ugnen och puttrar på en tomatsås. Under tiden hinner Bonnie springa fram och tillbaka som en sån där tokig hund som jagar sin egen svans och under tiden ropa "MAMMA! Mamma? MAAAAAMMAAAAA!!!! Mamma! Mamamamamammamamamammamama!" jag försöker bemöta det mesta men får till slut panik och skriker tillbaka "SKRIK INTE MAMMA HELA TIDEN!" samt även "Jag är ingen jävla SLAV! Jag försöker fixa mat till er här nu, ni är tio meter bort och klarar er kanske UTAN ATT JAG ÄR PRECIS EXAKT DÄR NI ÄR I FEM MINUTER????" 16.45 Rio hittar en flaska äppeljuice och börjar hälla upp i olika glas samt över bord och golv i sovrummet, medan jag har fullt upp i köket. 16.50 Vi behöver tvätta också! Jag smiter ner till tvättmaskinen och slänger in en maskin. 16.55 Tillbaka på övervåningen. Rio har med flit och på en tvåårings trotsiga vis hällt ut en bytta pärlor och exakt varenda pärla ligger nu utspridd över hela huset. Exakt varenda en. 17.05 Medan jag håller på och trasslar med pärlorna har Bonnie hunnit bygga någon slags hinderbana över hela halen. Och jag kutar som en KOMPLETT galning mellan kök, pärlkatastrof, hinderbana och tvättstuga under en halvtimma, 17.40 Maten är färdig och jag upplyser barnen om att om de inte städar NU tar jag fram dammsugare och sopsäckar och kastar iväg alla deras saker. Den där mysiga känslan som jag hade bullat inom mig inför hämtningen känns som ett gapskrattande hån . Panik utbryter. Bonnie städar. Rio maskar och hittar min gamla telefon och börjar spela. Bonnie blir utom sig. Rio blir utom sig när jag tar telefonen. Så där håller vi på. 18. 00 Allt utom pärlorna är städat. Jag tar fram dammsugaren och börjar suga upp pärlorna. Rio bryter ihop fullkomligt. Och jag förklarar för henne att det är precis så här det blir om man bestämmer sig för att hälla pärlor över hela huset och sedan är för lat för att städa upp dem. "Hade du tänkt att jag skulle plocka upp dom, va?" "Mmmmhm", svarar hon ärligt. 18.15 Vi äter. Äntligen. Och som någon slags kompensation för det övriga kaoset äter de faktiskt urbra. Länsar tallrikarna och gnäller inte ett dugg ens över att jag smugglat i lite mögelost i såsen. 18.30 Rio återgår snyftande till pärlplockandet. Bonnie kollar på film och jag och Rio samlar pärlor. Det tar säkert en timma innan vi fått ihop alltsammans. Jag frågar några gånger om vi inte ska ta fram dammsugaren ändå, men det förslaget får henne att börja tokgrina igen. Så vi plockar. Och plockar och plockar. Och hajfajvar när allt är klart. När hon går och lägger sig halvpratar hon i sömnen om pärlorna och gråter till när hon mumlar om "dammsuvan". Och jag har dåligt samvete för att jag var så jäkla sträng när hon är så liten men känner mig ändå ganska säker på att just pärlorna, de kommer hon inte hälla ut någon mer gång. Själv är jag totalt slut, och när Per kommer hem senare på kvällen säger jag, och menar det; att oavsett hur långa de varit eller hur mycket man haft att göra, är det få arbetsdagar någonsin som varit lika krävande som de där timmarna mellan kl 16 och 18 kan vara med barnen i bland.
