Jag pallrade mig till invigningskalaset av Anine Bings fina butik här i LA igår - åt macarons och drack bellini på mineralvatten och persikopuré (vilket ingen kan påstå är lika gott som när det blandas med champagne - men men, den gravida kvinnans lott osv). Stack sedan vidare till urhärliga veganrestaurangen Gracias Madre med gänget på bilden ovan. Jag var alltså utanför huset en hel kväll. Hade på mig klänning och smink och grejer. Det var inte igår (eller, jo, det var det ju) - men mycket härligt. Som föräldrar förväntas man här i USA vara väldigt engagerad i sina barns skola. Det ska skänkas pengar hit och dit (och vi snackar inte några extra hundralappar direkt, utan tusentals dollar - något de amerikaner som har de ekonomiska förutsättningarna gör med stolthet och sedan belönas med placketter på skolområdet och långa tacktal från rektorn) - som föräldrar förväntas vi också volontärarbeta i biblioteket, på datorlektionerna, med olika shower och skoluppsättningar, med att fixa med insamlingsgalor - ja det finns liksom inga gränser för hur mycket man skulle kunna jobba för den där skolan (alla skolor har nog lite olika förväntningar där, skolan våra barn går på är väldigt community-orienterad och ja, man ställer upp helt enkelt, så är det bara). Jag är engagerad i ett socialt projekt som handlar om att förse mat till hemlösa, och i veckan har jag hackat och fixat och donat i skolköket - preppat för middag på ett shelter inte långt från där vi bor. Igår var vi hela familjen på plats och hjälpte till att servera maten till familjerna som bor där. Skillnaderna mellan folk och folk i Los Angeles är plågsamt avgrundsdjupa - och det är sannerligen inte lätt att ge en vettig bild över verkligheten till Bonnie och Rio när de ser hemlösa familjer och trasiga barn som bor i tält under motorvägarna från bilfönstret när vi åker förbi. Det är sannerligen inte lätt att förklara exakt hur orättvis världen är och exakt hur lyckligt lottade vi som fötts under trygga förhållanden i Sverige alltid ska veta att vi är. Men när alla barnen lekte ihop och vi åt middag tillsammans i sheltret igår blev verkligheten kanske något tydligare och glappet på ett sätt lite mindre. I morse hängde jag med Rio till skolan och läste böcker för henne och hennes klasskompisar. Så sjukt kul att få vara med och se hur de har det i klassrummet. Rio var extremt stolt och nöjd över att jag var med. Det kändes fint. Mycket spännande och högst varierande saker kan hinnas med på ett dygn i den här stan i alla fall.
