Vaknade i morse och var plötsligt fullkomligt genomförkyld. Så jag drog täcket över öronen och stannade i sängen till... nu ungefär. Per och Bonnie flydde fältet och stack till gammelfarmor (är det hennes rätta titel? Pers mormor - är det Bonnies gammelfarmor? Eller gammelmormor? Fast borde inte min mormor vara gammelmormor?). Själv huttrar jag runt här hemma, sjuk på ett sånt där vis som män bara tror händer dem. Det är med andra ord fruktansvärt synd om mig just nu. Jag kan knappt svara på tilltal. Nickade bara lite stillsamt och viskade vi ses sen.... hoppas jag när familjen lämnade hemmet. Fruktansvärt synd om mig som sagt. Ville bara att ni skulle veta det. Att det är synd om mig. Jättesynd.
