Det är väldigt lätt att fastna i klädmönster. Mer och mer så ju äldre man blir verkar det som. Man har sitt sätt att klä sig, kombinationer i vilka man känner sig hemma. Och kommer sällan eller aldrig på tanken att prova något nytt. Jag gillar verkligen inte att det är så, och jag kan inte förklara varför - men det är så. Kanske inte för alla, men för många, inklusive mig själv. Att ha en blus eller skjorta under en tunnstickad tröja är en sådan där kombination som jag aldrig skulle få för mig att testa. Jag har jeans och skjorta eller blus. Eller jeans och tröja. Aldrig båda samtidigt. Jag skulle känna mig för mycket jobba-på-bank i det(inget fel med det alltså - bara inte min stil om ni fattar). Men på senare tid har just krage under seglat upp som en lockande idé ändå, och döm om min förvåning när jag igår testade att ha en prickig Stadsmissionen-fyndad blus under guldig Lindex-tröja. Smala jeans med cowboysarbälte i midjan till. Och jag gillade det. Som sjutton också. Fastän det inte alls var jag. Och vad lär vi oss då av detta (och när jag säger oss, menar jag mig själv - men vem vet, kanske att någon annan också känner sig träffad) - jo, att det är himla kul och ibland väldigt lyckat att inte alltid göra som man själv vill och brukar.
