Jag unnar mig lite ledighet, om numi undrar varför tempot på bloggen är lugnt. Ikväll har jag leasat ut barnen till farmor medan jag själv ätit middag och snackat, skrattat och mått fint i sällskap av Johanna och Peppe. Det skulle bli en tidig kväll, bestämde vi redan innan, eftersom vi alla tre njuter av barnledighet och inte är dummare än att vi vill runda av en bättre middag med bästa tänkbara sällskap med någon timme med Netflix eller Amazon. Man får ju göra så. Bunta ihop bra-grejerna och få ut det mesta av friheten. Nu åker vi tillbaka till LA om bara ett par dagar. Jag känner förvirrad och upp och ner och älskar att vara här men längtar efter att åka tillbaka även om jag nästan glömt bort till vad det är jag längtar. Förutom Per. Känslan av att inte bo i en resväska kanske? Känslan av rutiner och sina egna lakan? Känslan av planer som sträcker sig längre än bara över dagen. Att få ta tag i vårt nya fina hem som vi flyttade in i bara precis innan vi åkte. Jag har köpt en underbar fåtölj på loppis som ska kläs om. Såna grejer. Men jag kommer sakna detta: kompisar som är här när jag är där. Väldigt mycket kommer jag sakna dem. Det är väl typiskt att allting alltid har ett pris? Både i det stora och i det lilla. Men det finns väl någon annars-skulle-vi-inte-uppskatta-vad-vi-har-logik i det också.
