Lilla Rio slog sig i pannan idag (och om farmor, mormor eller Ninni eller andra som gillar Rio läser detta behöver ni inte bli nervösa, hon mår fint!) - det blev ett sådant där otäckt djupt sår, inget skrubbsår utan som ett skärsår nästan. Hon hade ont men mådde bra, fast det blödde som sjutton. Det var då jag plockade fram min den inre kirurg som jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig fanns i mig, och skickade iväg Per till apoteket för att köpa tejp och grejer. När han kom tillbaka var han syster och jag var värsta McDreamy och bad honom langan fram verktygen. Rengöring. Sen kirurgtejp. Och gasbinda som fångade upp blodet. När vi lite senare åkte till doktorn för att se om såret och få veta om det behövde sys, fick vi veta att vi gjort allt rätt och att vi liksom tejpat ihop det precis som man skulle. Visste väl att alla de där sjukhusserierna man sett skulle vara till nytta någon gång...