Ibland handlar det bara lite om att bestämma sig. När det gäller vänner är det ju i och för sig alltid kul att lära känna nya, men det är en otrolig trygghet i att ha kvar och hålla hårt i de gamla. Tjejerna i den här bilden (som togs på Kristins bröllop i somras) är mina bästisar sedan tonåren. Vi har alltid hållit ihop. Kanske inte (alls) för att vi har allt gemensamt, utan för att vi har kul ihop och för att vi liksom bestämt oss lite för att det ska vara så? Kristin och jag har gjort två kokböcker ihop, Lovisa och jag har bott i Moskva tillsammans, och ett tag var jag hennes chef på Expressen. Theresa och jag bodde ihop i Stockholm efter studenten, delade en lägenhet i Farsta och blev liksom vuxna ihop. Och så ses vi ju ofta allihop också, och har varit tärnor på varandras bröllop. Men tillbaka till Theresa. Idag är det främst hon och jag som driver Blankens tillsammans. Johanna Swanberg som också är en nära vän finns också med på ett hörn. Theresa är den organiserade administrativa. excel-personen som ser till att det är ordning på exakt allt. Jag är varumärkesnänniskan och den som blickar framåt. Vi kompletterar varandra så bra, och kan ni fatta hur kul det är att jobba ihop och göra detta ihop med sin bästa vän? Jag kan bli helt förkrossad när jag tänker på alla dessa vanföreställningar som hämmat kvinnorelationer alldeles för mycket och alldeles för länge. Att kvinnor inte kan samarbeta. Eller hålla sams. Att det blir tjafs. Men det där är väl utspelat nu va? Vi vet att det inte är så. Att se kvinnor runt omkring som konkurrenter skulle jag säga är ett av de största misstag man kan göra. Finns inga som hjälpt och trott på och stöttat mig i karriären som en radda olika kvinnor - det finns så väldigt mycket fint i det där som kallas för systerskapet. Slutligen! Kanske har du en gammal vän som glidit iväg sedan ni blev vuxna? Gör något åt det och ta kontakt igen. Det kommer ingen av er ångra!
