Åsa undrade så här: Ska ni fortsätta bo i LA när Per slutar med sitt jobb? Är du väldigt strukturerad när det gäller din karriär? LA stannar vi kvar i. Ett tag till. Men det finns inte och har aldrig funnits någon superspikad plan. 3 år kanske? Sa vi från början. Nu har det gått två. Som svar på fråga två måste jag börja med att skrockskratta av mig en god stund först. För nej. Jag är inte strukturerad när det gäller min karriär (hallå, skaffa barn nummer tre och starta skoföretag samtidigt? Och det sjukaste är att jag inte ens tänkte på det. Att det kanske var lite onödigt att göra båda exakt samtidigt menar jag. Men så är jag å andra sidan en person som gärna vill tro att exakt allt är möjligt. Och det är det ju ofta också. If there is a will there is a way och så vidare.) Jag är inte strukturerad när det gäller ett endaste skit tyvärr. De enda gångerna jag känner av någon slags struktur i mitt liv och i mitt sätt att vara, är kanske när jag medvetet gör saker ineffektivt. Som att jag rensar ut halva garderoben en dag - åker runt till ert par olika second hand-butiker och säljer av grejerna. För att dag två rensa ut nästa del och sen göra samma tur igen. Hade ju varit smartare där att bara göra en vända i bilen menar jag. Men jag är så snabb i allt jag gör, supersnabb i nästan all beslut, snabb när jag jobbar, snabb när jag sover, så ibland behöver jag krångla till saker för att det på något konstigt sätt gör mig lugnare? Men. Nu var det ju karriär Åsa undrade om. Strukturerad, nej. Men heller inte liksom.... Spontan ändå. När jag var liten, alltså bara ett barn, så älskade jag att skriva och drömde om att bli journalist. Jag tror att drömmar är livsviktiga för att hamna där man vill i livet. Man ser sig själv någonstans - en realistisk plats som man vet att man kan nå till, fastän man inom sig ser att man kanske till om med kan snäppet längre. Man bär den bilden med sig i sitt inre, och fattar utan att man ens är särskilt medveten om det små beslut och val som gör att man närmar sig den där drömmen. Förutom att skriva har min andra stora passion i livet alltid varit kläder och i synnerhet skor. Båda dessa - att skriva och att arbeta kreativt med kläder som någon slags uttryckssätt har alltid fått mig att må bra och vara lycklig. Och för mig, har detta att låta välmåendet vara själva drivkraften varit helt avgörande. Så här: Fundera över när du mår som allra bäst i dig själv, när du känner att du lämnar allt runt och bara uppslukas - i vilka stunder är det? När du lagar mat? När du får lära någon något? När du får ta dig igenom information och komma till kärnan i ett ämne? Här i någonstans finns nyckeln till den plats som är gjord för just dig vill jag tro. Blanda in en smula realism och skapa sen din dröm. Har du inte redan hittat dit kommer du bli förvånad över hur fint livet tar dig till de platser och situationer du sett framför dig. Men man får inte ha bråttom. Lugnt och fint ska det gå. Var sak har sin tid och allt det där. Det är lätt att avfärda magkänsla som något luddigt och naivt. Luck is what happens when preparation meets opportunity hävdade någon gammal filosof. Exakt så tror jag att det funkar, det här med karriär: ha en dröm, var förberedd mentalt och praktiskt, så är du redo att skapa och hoppa på tillfällena när de dyker upp. Kanske inte är så jävla ostrukturerad ändå? Om strukturerad ostruktur kan gillas som någon slags struktur då?
